Först förstärkning, sedan fader: vad insignalsnivån betyder i ljudkedjan

Gain är inte volym

Det vanligaste missförståndet på kursen handlar om ordet gain. Många tror att det är samma sak som volym, men gain styr hur mycket mikrofonens svaga signal förstärks innan den går in i mixerbordet. Volymen i rummet bestämmer du längre fram, med fadern och förstärkaren. Gain sätts en gång per källa och ligger sedan i stort sett still under hela sändningen.

När jag visar detta i studion låter jag deltagarna prata i en mikrofon medan de vrider på gainratten. Först är signalen så svag att brusgolvet hörs. Sedan är den så stark att lampan på kanalen blinkar rött. Någonstans mellan de två lägena finns det som kallas arbetsnivå, och den hittar man med öronen och med nivåmätaren tillsammans.

Det är alltså ett inställningsarbete som görs före sändning, vid ljudprov, och inte något man jagar med under en direktsändning. Den som förstår skillnaden slipper en stor del av de fel som annars dyker upp mitt i en nyhetsstudio eller på en festivalscen.

• Gain: hur mycket mikrofonsignalen förstärks i ingången
• Fader: hur mycket av kanalen som skickas vidare i mixen
• Båda påverkar resultatet, men på helt olika ställen i kedjan

Headroom, ordet som räddar dig vid skrik och skratt

Headroom är avståndet mellan din normala nivå och den punkt där signalen börjar förvrängas. Tänk dig ett rum med en lägre takhöjd än du trott: så länge ingen hoppar går det bra, men en studiogäst som plötsligt skrattar högt slår i taket. Då hörs det som ett hårt, fräsande ljud som inte går att laga i efterhand.

Därför lägger vi nivån medvetet en bit under maxvärdet. I praktiken brukar en röst ligga ungefär i mitten av mätarens gröna fält, med gott om utrymme uppåt. Ingen exakt siffra gäller för alla bord, eftersom mätarna skiljer sig åt, men principen är densamma överallt: lämna plats för det oväntade.

På en konsert är behovet ännu större. Trummor och sång kan skifta från viskning till full styrka på några sekunder. Den som har satt gain för högt för att låta bra under ljudprovet får det betala för när bandet drar igång riktigt.

Så sätter du gain steg för steg

Börja med att nollställa kanalen: fadern nere, equalizern platt och eventuella filter av. Be sedan den som ska tala eller sjunga att göra just det, på den styrka som gäller under sändningen. Att säga ett test, ett, två fungerar dåligt eftersom folk då pratar lugnare än de gör i skarpt läge. Låt personen läsa ur manus eller sjunga en rad ur låten.

Vrid upp gain tills mätaren landar där du vill ha den, och titta efter toppar, inte bara medelnivå. Lyssna också på bakgrunden: hörs fläktar, kamerasurr eller sorl från publiken mer än rösten har du antingen fel mikrofon eller för långt avstånd. Justera mikrofonens placering innan du rör ratten.

Först när gain sitter öppnar du fadern till sitt grundläge. Spara gärna en anteckning om inställningen i körschemat, så att nästa person vid bordet vet var ni började. Det sparar tid vid varje ny sändning och minskar risken att någon rör fel ratt.

• Nollställ kanalen före start
• Låt källan låta som i skarpt läge
• Justera gain, lyssna på bakgrund, flytta mikrofonen vid behov
• Öppna fadern först efter att gain är satt

Vanliga fel som uppstår när ordningen blandas

Det klassiska felet är att vrida ner gain när det låter för högt i högtalarna. Resultatet blir att mikrofonen låter tunn och brusig, eftersom brus då förstärks mer senare i kedjan. Rätt åtgärd är nästan alltid att sänka fadern eller mastern och låta gain vara kvar där det sattes.

Det omvända felet är att köra gain väldigt högt för att slippa dra upp fadern. Då klipper signalen redan i ingången, och ingen skruv längre fram kan rädda den. Klippt ljud i ingången följer med hela vägen till sändningen, vare sig den går till tv, webb eller en festivals högtalartorn.

Ett tredje fel är att ändra gain under pågående sändning för att kompensera en person som pratar tyst. Alla andra tar då stryk av förändringen, och inom några minuter har kanalen förlorat sin balans. Lös hellre problemet med fadern eller be talaren närma sig mikrofonen.

Skillnaden mellan nyhetsstudio och festivalscen

I en nyhetsstudio är rösterna få och förutsägbara. Programledaren har samma avstånd till mikrofonen varje gång, rummet är dämpat och gain kan sättas ganska exakt. Det mesta av arbetet handlar om att hålla nivåerna jämna mellan programledare, reporter och inspelade inslag, så att tittaren aldrig behöver höja eller sänka själv.

På en festivalscen är miljön tvärtom. Vinden tar i mikrofonerna, scenljudet läcker in i alla kanaler och artisterna rör sig. Här lämnar du mer headroom, använder högpassfilter för att ta bort dånet och lyssnar mer än du tittar på mätarna. Samma ord, gain och headroom, gäller, men marginalerna är större.

Hösten är en bra tid att öva på båda, eftersom inomhusarrangemang och sena utomhusspelningar följer på varandra. Kursens övningar låter dig växla mellan de två lägena så att tankesättet sitter innan du ska stå ensam vid bordet.

Ett litet test att göra själv

Ställ upp en mikrofon och ett mixerbord om du har tillgång till ett. Sätt gain så lågt att mätaren knappt rör sig, höj sedan fadern tills du hör rösten tydligt. Lyssna på bruset. Gör sedan tvärtom: hög gain, låg fader. Skillnaden i klarhet brukar förvåna den som aldrig hört den så tydligt.

Upprepa övningen med en kraftigare röst, till exempel genom att läsa högt eller klappa i händerna. Klippningen hörs omedelbart som ett skarpt, sandigt ljud, och mätaren når toppen. Du lär dig känna igen gränsen med öronen, vilket är det som skiljer en van mixare från någon som bara följer lampor.

Det här är grunden i modulen om ljud och mixning. Resten av kedjan, equalizer, kompressor och effekter, bygger på att gain är rätt satt från början.

Gain är bordets första beslut och det som alla senare beslut vilar på. Sätt det med källan i skarpt läge, lämna headroom för det oväntade och rör det inte under sändning. Den som skiljer gain från fader har kommit långt mot ett rent ljud, vare sig det gäller en nyhetsstudio eller en festivalscen en kall höstkväll.